Kamado in memorian

  • Alldeles före jul bestämde vi oss för att låta Kamado somna in, han var då nästan 25 år gammal och hade varit på Karlshem i 22 år!
Kamado var bara tre år när han kom till Karlshem. Han var en stor D-ponny med vackra godmodig mörka ögon, fux med bläs och fyra vita fötter, jättefin! Jag köpte honom direkt från uppfödaren och ångrade nästan direkt att jag inte köpt hans lillebror också för Kamado visade sig vara en av de snällaste och goaste ponnyer jag någonsin träffat. Han blev inriden på några dagar, inga protester alls, han tyckte liksom att allt man gjorde med honom var ok. Första dagen jag sadlade honom gick jag en liten promenad med honom runt gården och på hemvägen satt jag upp försiktigt och red sista biten hem. Nästa dag ledde jag honom bara en liten bit innan jag satt upp och sedan skrittade jag ut en tur i skogen tillsammans med en kompis. Tredje dagen red jag ut med samma kompis och höll mig bakom hennes häst eftersom Kamado inte hade riktigt koll på farten och inte gick att styra, men vi kunde både trava och galoppera och han var inte ett dugg rädd eller misstänksam utan knallade bara på! Sedan fortsatte han likadant hela livet, alltid glad och förtroendefull med öronen framåt. Han blev duktig på både hoppning och dressyr  och var pigg och rolig att rida. När han blev lite äldre var han den perfekta ponnyn för de som var lite skraja eller hopprädda. Dessutom var han vår allra bästa badhäst, massor av ridlägerbarn har simmat med honom i Mälaren.
 Fina, fina Kamado jag kommer alltid att minnas dig!
Upp