Vår på Karlshem!
Igelkottarna, har börjat titta fram ur sin låda, de är nyvakna och hungriga, Vilda skäller uppmuntrande så fort hon får syn på dem. Påskliljorna blommar snart utanför stallet, det börjar bli grönt i hagarna, några nya ponnyer är installerade och man har fullt av hästhår överallt, speciellt inomhus och på sina "finkläder" hur de nu lyckas ta sig dit? De måste smyga sig fram om natten när jag sover, förmodligen hoppar de ut ur piggborstarna , ner på golvet och sedan trippar de fram över stallplanen och marscherar (hur stavas det?) mot huset på långa led, smyger upp för trapporna , in i garderoben och biter sig fast i finkläderna som små vampyrer!
Appropå Vilda så kan jag berätta vad som händer om en liten nyfiken hund får tag i en ganska stor tub med kontaktlim... Om samma hund har en fjärdedel labrador i sig är sannolikheten för att hunden kommer att smaka på tuben ganska stor och då går det hål i tuben....Kontaktlim är dock inte så gott att hunden omedelbart smaskar i sig hela tuben som tur är, men det smakar heller inte tillräckligt illa för att hunden ska dissa tuben helt utan hunden "sparar" tuben till ett annat tillfälle enligt principen för kotlettben dvs "det smakar nog ännu bättre om jag gräver ner det så det får ruttna lite grann". Dock infinner sig då ett problem, den andra hunden gillar kanske också kontaktlim så tuben måste grävas ner på ett säkert ställe och sedan är det bäst att man lägger sig på den så man kan vakta den ordentligt. Säkraste stället ansågs vara i baksätet på min bil under en filt, varpå hunden efter noggrannt bäddande och bökande utmattad somnade på filten.
Två timmar senare undrar matten var hunden är och ropar och letar överallt tills dess att hon hör ett lite mystiskt ljud från bilen. Ut ur bilen hoppar på tre ben (det fjärde benet sitter fast under magen) en kombination av labrador/shäfer/ aussie och blå filt. Hunden som i vanliga fall åtminstonde har ett par decimeter svans har nu ingen svans alls för den är fastlimmad i rumpan, ett öra saknas också och hunden ser bekymrad och lite ledsen ut. Det går inte så bra att gå eftersom filten och ett ben sitter fast under magen, det går heller inte så bra att vifta på svansen...
Det tog över en timme att klippa loss henne och hon har fortfarande lim på tassarna!
Fast å andra sidan är det just i sådana här situationer, när man klippt loss allting som ens hund ser upp till en och tycker att man är en fantastisk matte (vilket de sannerligen inte har anledning att tro annars) så slutet gott allting gott
